Men visst är det typiskt?!?

I helgen har jag planerat lite, jag tänkte att jag ska ta tag i det här med styrketräning igen. Jag har kollat runt lite på lämpliga övningar och hade nåt slags plan. Vad händer då? Jo, jag vaknar med halsont och feberkänslor!! Nu hoppas jag att det här inte blir värre och att jag blir frisk snart!

Vi har kommit tillbaka till Umeå idag och jag sitter och slappar framför teven medan Doris redan gått och lagt sig! Imorgon bär det av på kurs igen, vi ska vara ute i skogen den här gången, ska bli skoj! Doris har haft lite träningsvila när vi varit hemma. Jag har bara lekt lite fritt följ med henne, och hon har uppvisat en galen vilja till träning. Det brukar ge ganska mycket effekt att låta henne vila helt från lydnaden emellanåt. Imorgon ser jag framemot en toktaggad hund!

Dagens resa blev lite väl lång. Jag var och lämnade ett släp i Juoksengi, sen svängde jag förbi hos Frida för att hjälpa henne att spruta penicillin på en häst med lymfangit. I fredags var jag till vetten i Finland för att hämta ut mediciner åt henne. Han skickade med en burk kådsalva som skulle användas på såret. Han hade kokat den själv. Idag när vi la om bandaget kom det fina varklumpar ur såret, så effektivt kan man nog kalla det! Till sist stannade vi till i Luleå för en kopp kaffe hos Marco och Lina. Doris fick följa med in och lattja lite med ungarna. Den lilla 8 månaders pojken var hemskt intressant eftersom han faktiskt satt och åt, Doris satt som ett ljus och bara väntade på att få pussa honom i ansiktet ;) Jag brukar passa på att stanna till där när jag åker hemåt. Vi ses väldigt sällan annars, men det är alltid lika roligt! Marco har jag hängt med sen vi var galna tonåringar och det finns otaliga kvällar när vi festat tillsammans eller varit chaufförer åt varandra och vi har haft sjukt roligt. Hans "småsyskon" är som mina syskon och vi har alltid så himla roligt tillsammans. Lina och Marco träffades för drygt 5 år sedan, och Lina är en fantastisk tjej som jag är glad över att få lära känna!

Semester

Jag och Doris har flytt fältet! I tisdags jobbade jag först dag och när jag slutade racade jag iväg hem för att hämta packning och en hund som min hyresvärd sålt till Norge. Hämtade Doris hos Petra och sen drog vi iväg norrut. Vid 22 rullade vi äntligen in på gården. Jag var helt slut efter 9 timmar jobb och 5,5 timmes bilkörning, men Doris hon tyckte att det här med att sova var en dålig idé. Hon hade ju sovit hela vägen upp!

Nu spenderar vi dagen med att passa syrrans hundar och terrorisera mamma. Ska iväg och handla lite grejer i Finland och lågprisbutiken, sånt som man inte kan få tag på i Umeå ;)

Ikväll ska vi passa på att träna lite lydnad, men i övrigt har vi allvarlig passivitetsträning här hemma. Fröken har lite svårt att komma till ro när det rör sig hundar och människor hela tiden. Men matte är envis som en åsna och hunden har börjat inse att det inte är lönt att hoppa omkring. Skönt!

Vilken helg!

Gårdagseftermiddagen spenderade vi på veterinärkliniken för att ögonlysa Doris. Det blev ett utdraget besök då det tydligen var många hundar med fel och då tar det tid att skriva in allt. Vi var sammanlagt 8 rottisar på plats samtidigt bland en massa andra raser. Rottisarna låg och filosoferade mest, medan de tre bichonerna som kom i samma bil roade sig med att attackera varandra.. Skönt att kunna visa rottisar från den goda sidan. En period klämde vi in 4 stycken 14 månaders i ett rum på 12 kvadrat och inte ens det rörde vovvarna i ryggen.

Nåja, Dorrans ögon lystes och såg bara bra ut! Skönt det! Sen väntade vi in Angelica och Kalle, de hade promenerat dit och jag ville inte låta dem gå hem eftersom hundarna blir extremt ljuskänsliga efter en ögonlysning. Angelica och Robin bjöd på mat och en massa hundprat innan vi åkte hem igen.

Idag har vi varit på träning för Eva-Karin igen. Fokus för oss låg på att få Doris att fokusera på mig bland alla roliga lekkompisar. Hon har inte längre några problem att träna i andra grupper, för där VET hon att det är träning. Det kommer att ge sig med tiden helt enkelt. Det handlar bara om att få in henne i det där träningsmodet som hon landar i när vi kommer till parkeringen vi tränat på under vintern. När hon är där så blir hon sjukt fin, tur det! Jag fick beröm för mitt träningssätt och öga för hur jag vill att saker ska se ut. Det var roligt!

I eftermiddag mötte jag upp Anette för en promenad och lite spår. Vi gick dock lite fel och fick pulsa genom skogen.. En tvåtimmars promenad blev det, både jag och Doris är nog lite lagom möra efter den.. På vägen hem såg jag en lösspringande schäfer som jag försökte fånga, men misslyckades.. Jag och Anette gick lite på jakt efter den, men hittade den inte. Tydligen kan den ha setts i ett annat område igår, men polisen hade inte fått in någon efterlysning. Hoppas verkligen den lilla hunden får komma hem snart!

Det slog mig..

att det var i veckan jag och Doris firade 1-års dagen tillsammans. Jag hämtade hem henne den 17 april förra året och då såg det ut så här:

En liten trött tjej som sov alla de 50 milen på vägen till mamma och pappa. Så duktig liten skrutt!

Det tog inte lång tid förrän hon gjorde sig hemmastadd i soffan!

Sen njöt vi av solen hos syster och hennes man

Efter att ha sett de här bilderna kan man ju tro att fröken var en sansad liten valp som inte gjorde så mycket väsen av sig. Det stämmer INTE!

Här är vi på upptäcktsfärd i skogen :)

Här har hon hunnit bli nästan 4 månader och vi är tillbaka i Umeå

Firade 5-månaders dagen med lite parkhäng

Även bad med More Dream's flocken hann vi med!

6 månader!

7 månader och första löpet!

 

8 månader och lite skendräktig.. 

 

10 månaders trädklättrare

11 månader!

Ett år!

Och så drygt 14 månader!

Lillskrutt har blivit stor och tiden har gått så oerhört fort. Det är så himla kul att följa utvecklingen och minnas de där dagarna när hon var ett litet skräp! Älskade lilla Odåga!

Jävla skendräktighet..

Nu är då åtminstone JAG less på odågans skendräktighet.. Hon är inte speciellt seg och trött längre, däremot extremt ofokuserad och lite uppe i det blå. Hon sprätter omkring här hemma och kommer inte till ro alls. Det är ett frenetiskt bäddande i soffan, i sängen, i bädden, ja överallt! Och det håller på att driva mig till vansinne.. Ute på promenader är hon hyfsat lyhörd, men det blir mycket koppel på. Vi tränar lite hemma, igår körde vi lite positionsträning hemma i köket. Jag kommer nog aldrig bli helt nöjd, men vi är på god väg. Igår fick jag till en mycket närmare position med förjävla fin attityd, kul! Emellanåt blev hon för ivrig och hamnade sittande på mina fötter med ryggen emot mig och därifrån vinklade hon bak huvudet och tog kontakt. JÄTTEFIN kontakt och attityd, men positionen kan nog inte klassas som godkänd ;)

Igår var det tänkt att vi skulle träna, men vädergudarna tyckte det var läge för 10-15 cm snö. Vi stannade hemma för det gick inte att se något överhuvudtaget!

Nu har vi Spirre och Kid här och eftersom Spirran är halt så får vi ta det lite lugnt med långpromenaderna idag, även om jag är fruktansvärt sugen på att bege mig ut på en längre sväng innan jobbet.

Tävlingsdebut och kursande

Igår gjorde vi våran tävlingsdebut för att känna på miljön. Doris var helt vansinnigt ofokuserad och kom aldrig till arbete, allt annat var mer spännande. Dagen började ju med att jag fick dra upp henne ur sängen när vi skulle åka, redan där borde jag ha förstått att hon inte var med på noterna. Inne lokalen hade hon full koll på alla hundar och människor (nackdelen med en översocial hund?). Jag provade gå ut och värma upp henne, men inte ens ute där det bara var hon och jag kunde hon fokusera ens för fem sekunder.. Nåja, vi gick in och gjorde en helkass linförighet, och i transporten till läggandet checkade hon ut totalt så där bröt vi. Inte mer med det. Vi har provat tävla, det var kanske fel dag för det, vi har tränat för dåligt med så mycket störning (hon som tidigare knappast varit speciellt störningskänslig) och hon är skendräktig.  Nåja, nya friska tag! Hon är fortfarande en helt fantastisk hund, vi gör det för skojs skull :D

Nog om det. Idag var det dags för träning i Nordmaling. Vi fick sällskap på träningen av en annan grupp som ville ha störningsträning och det var super! Jag la nivån på bäbisnivå. Inga krav på position eller korrekt utförande utan all kontakt med mig belönades. Hon vill gärna ha koll på allt och alla och att uppfödaren (tillsammans med bästa lekkompisen) är med i gruppen  gör inte saken enklare, men vi jobbar på. Inget direkt krav på kontakt, utan den får hon ta spontant, däremot är det förbud på att gå fram till andra hundar och människor (hej, det här har vi gått igenom när hon var liten knatte!). Så lite back to basic helt enkelt. Efter ett tag fick vi till några riktigt fina steg med bra position och kontakt utan att bry oss om andra hundar.

Koncentrationen är helt enkelt inte på topp under skendräktigheten. Sen fick Eva-Karin agera godistant som störning medan vi tränade lite stadga, allt för att hon ska sluta gå fram till människor spontant. Det är matte som är nyckeln till att komma åt belöningen, inte något eller någon annan!

Vi avslutade med lite stadgeträning i liggandet. Hon har absolut inga problem med att ligga medan jag leker med leksaker, kastar godis omkring mig, pratar eller på annat sätt försöker lura upp henne. Men gör någon annan det så flyger hon upp som ett skott. Så det ska vi fortsätta jobba med, jag behöver alltså störningsträning av andra människor och hundar. När jag gör det så ligger/sitter/står hon som ett ljus.

I övrigt fick Doris återigen beröm för den hund hon är! Eva-Karin tokgillar henne, hon är helt säker på att vi kommer att kunna gå långt. Hon har en härlig arbetsvilja och energi och när vi tränar moment och hon är med mig så gör hon dem 10-mässigt utan problem. En upcoming star helt enkelt! Eva-Karin letar själv hund och på skämt sa jag att hon kunde få köpa Doris så säger hon "Den där vill du nog inte sälja, håll hårt i henne!". Jag kan fortfarande inte förstå vad det är för hund jag egentligen fått tag på. Men en dag trillar nog den poletten ner!
Inte nog med allt beröm vi fick av Eva-Karin idag, så satt det en person i publiken igår som pratade bara gott om Doris. En träningskompis satt bredvid personen som sa något i stil med: "Wow, vilken snygg rottis. Så glad och positiv, kanske lite okoncentrerad, men man ser ju att den vill! Den där kan hon nog göra allt med, den kommer att gå långt!".

Efter alla lovord så känner jag en press att förvalta henne ordentligt. MEN jag ska ge henne tid att mogna och inte stressa fram något. Vi ska fortsätta ha roligt tillsammans och så ser vi vart vi tar vägen helt enkelt. Jag kommer nog behöva massor med hjälp längs vägen, jag är ju också nybörjare så det får ta lite tid!

Nu blev det långt och luddigt, men jag har skapat något slags plan på hur vi ska gå vidare från var vi står idag. OCH jag har hittat en sökgrupp som vi får börja träna med, perfekt!!

En liten film..

Här kommer en fritt följ film från träningen i måndags. Jag tycker hon går bra här, det är bara den där matten som återigen måste träna på att gå, och sen måste jag få ordning på min rygg så jag inte går som ett mongo ;)

Jag ser att vi måste jobba lite mer på position och raka halter. Hon hamnar lite snett i nån halt, där ska hålla på kriterierna. Sen kanske jag måste springa lite fortare i språngmarschen. Jag har med flit hållit ner tempot för hon har en förmåga att explodera och börja hoppa mot mig. Vad tycker ni?

Sen är det så himla typiskt! Doris har börjat bli skendräktig, redan i måndags hade jag en sjukt seg hund hemma som roade sig med att bädda. Hon är fortfarande ganska pepp när vi tränar, men jag känner att hon tappar fokus ibland. Nu håller ni tummarna att hon inte blir mer skendräktig mot helgen!

Träning för Eva-Karin

Idag startade vi kursen för Eva-Karin i Nordmaling. Först gick vi igenom träningsplanering och sen fick vi skriva ner egna kort- och långsiktiga planer. Därefter gick vi ut för att träna på de kortsiktiga planerna. Doris hade nog laddat upp ordentligt medan vi väntade på att de andra skulle träna. Hon var toktaggad och hade härlig attityd, men när hon är så där så är hon heller inte riktigt fokuserad, så när jag kommenderar stå så lägger hon sig "för att det känns bäst så". Nåja, vi gör om och jag förtydligar vad jag vill genom att ha henne framför mig en gång. Och därefter så sköter hon sig jättefint. Och eftersom hon är toktaggad med massor av energi så tar hon leksaken och springer några frivarv med leksaken slängande i munnen. Det skulle Eva-Karin hjälpa mig med nästa gång, och det behövs! Jag vet inte hur jag ska lösa det själv, så det känns skönt att få hjälp med det. Det tar för mycket tid från träningen att hon ska springa omkring med leksaken för sig själv.

Eva-Karin gillade också Doris, hon gillade hennes energi och trodde att mycket av hennes fel i träningen kommer på grund av att energin spritter i kroppen. Då ska vi inte glömma att Doris har visat tydliga tecken på skendräktighet nu. Hon bäddar så fint när hon ska lägga sig och är inte riktigt med i huvudet. Det bådar INTE gott inför tävlingen....

Photoshoot

Doris fick agera lite fotomodell i onsdags för att jag skulle få några fina bilder på henne :) Här kommer resultatet: (Alla bilder är tagna av Angelica Folkesson)

Sötungen!

På span! Hon har lite öron att växa i ;)

Det här är en av mina stora favoriter!

Vi måste verkligen träna på att ställa upp oss snyggt inför sommarens utställningar!

trött hund!

Jag har spenderat helgen på jobbet och Doris har varit hos Petra och härjat med syrran, storebrorsan och mamma. Idag när jag hämtade henne var det en trött hund som mötte mig, men det visade hon inte. Hon tjöt av lycka och hann busa en del med släkten på gården också. När vi väl går mot bilen så hoppar hon in och lägger sig. Hon somnar på vägen hem och väl hemma masar hon sig ur bilen och springer som en oljad blixt till ytterdörren. Jag hinner inte ens in själv innan hon gått till sovrummet och hoppat upp i sängen. Jag pausar hemma en stund och byter om sen för att åka till stallet. Tanken var att ta med fröken Odåga dit, men hon ville(!) stanna hemma. Så hon blev kvar hemma och sov medan jag pysslade på i stallet. När jag kom hem så kom hon och mötte mig, men somnade om lika fort. Sen har hon sovit mer eller mindre hela kvällen, bortsett från en rastningsrunda och lite kvällsmat.

Jag vet ju att hon brukar vara trött när hon kommer hem från hundvakter som har hund, men jag blir alltid lika nojjig ändå. Hej hönsmamma! Hon måste ju få vara trött efter att busa med andra hundar i nästan 24 timmar (nåja, jag hoppas hon har sovit lite iallafall;)).

Imorgon bitti bär det iväg till Nordmaling för start av kursen för Eva-Carin. Det ska bli så himla kul att få se ett gäng syskon träna tillsammans. Och jag tror Doris kommer tycka att det blir kul med bruksträning, det har vi saknat nu under vintern!

WOW

(Varning för skrytinlägg ;))

Vi var iväg och tränade med Angelica och Kalle idag och vilket träningspass det blev! Vi började med fritt följ båda två och vi ökade på störning genom att gå i närheten av varandra. Doris var tokfokuserad och jobbade med riktigt bra attityd, så himla nöjd!

Sen körde jag igenom läggande-inkallning-ställande-apportering i ett svep, med fyra-fem repetitioner av varje. Riktigt fint varje gång! Efter det här var hon lite trött så jag lät henne vila lite. Sen fotade vi bägge hundarna lite och Doris är för ful för att visas från sidan :p Men hennes huvud är fint iallafall :D Resultatet kommer när jag fått bilderna av Angelica!

Sen tränade vi lite mer fritt följ och OJ så hon går. Det har hänt så himla mycket sen i vintras när vi började träna tillsammans. Hon har fått en häftig attityd och henne fokus är helt fantastiskt. Hon sladdar fortfarande i position, men det blir bättre och bättre hela tiden. Jag gjorde en hel del tempoväxlingar och långsamgåendet är redan där! Hon blir så himla fin där. Språngmarschen behöver lite mer positionsjobb, men nu travar hon med kontakt iallafall och inte springer och hoppar omkring :p

Så nu har jag skrytigt färdigt för idag.. Eller nej förresten! Hon var helt fantastiskt lyhörd på promenaden idag, tvärnitade och vände på en femöring på ALLA inkallningar - underbara lilla odåga!

Sen att hon sprang omkring med sin nya leksak i sisådär 5 minuter och vägrade komma till mig är sånt som jag förtränger nu, hon skötte sig så himla bra annars! Jag har något att jobba på där, hon ska ta kommandon med favoritleksaken i munnen också och inte galoppera omkring som en idiot och vägra komma i närheten...

Att göra någon glad

Är så himla enkelt ibland! Igår när vi var iväg och tränade på vår vanliga parkering inne i stan så hittade jag ett registreringsbevis på en hund! Jag blev lite förvånad, och när jag såg att ägaren bodde i Luleå blev jag än mer förvirrad. Jag tänkte att någon tappat ut det från bilen när de parkerat där. Jag hittade namnet på ägaren och ringer upp honom. Frågar om han äger hunden som står på pappret, och det gjorde han. Jag berättade att jag hade hittat registreringsbeviset på hunden och han blev helt enkelt överlycklig. Det visade sig att hans bil hade blivit stulen för ett tag sen i Piteå och sen hade den hittats kraschad i Kramfors. De hade visst dumpat en hel del grejer längs vägen och det var ju "omtänksamma" tjuvar som lämnade reg. beviset inne i stan så någon kunde hitta det. Nu ska jag iväg och köpa frimärken och skicka iväg reg. beviset till ägaren och jag hoppas att om det, någongång händer mig att mitt reg. bevis kommer bort, att någon hittar det och skickar tillbaka det till mig!

Doris pratar

Så sjukt rolig, och hon är så söt när hon morrar till :p Det var så här vi började med "skall", numera pratar hon på "Vad säger hunden?" och skäller, oftast, på "skall".

Träningen ikväll blev ganska kort men intensiv. Vi tränade fritt följ och hon var så SJUKT fin! Grym attityd och bra kontakt! Jag är så nöjd. Sen körde vi ställande med extern belöning (Tack Rebecka!) och vilken effekt jag fick av det! Det ska vi fortsätta med, hinner nog få till det riktigt bra till tävlingen :p

Alltså grejen med den här tävlingen är inte att vi ska vinna på något sätt, syftet är att jag ska få tävlingsvana och veta hur jag själv reagerar på tävling. Jag har inga större förhoppningar på en bra placering mer än att vi ska ta oss igenom alla moment på ett vettigt sätt :D

Doris är lite sotis

Spirre och Kid är här idag igen och direkt någon av grabbarna kommer och ska mysa och jag börjar prata med dem så tränger hon sig fram och lägger(!) sig i famnen på mig. Hon är en riktig mysgris, men hon blir extrem när jag pratar med en annan hund :p

På tal om något helt annat måste jag komma ihåg att ringa läkaren imorgon bitti för att få ut mer omeprazol, min mage är inte så värst glad just nu...

Ibland förundras jag

över vilken fantastisk liten hund jag fått tag på. Hon är alltid glad och humöret är på topp. Direkt när hon slår upp ögonen efter lite vila så viftar svansen och hon är redo för nya upptåg.

Hon gör mig stolt när vi är iväg och tränar, många hundmänniskor som aldrig skulle kunna tänka sig att skaffa rottis och tycker att rasen är lite läskig säger att de omvärderat sin åsikt när de träffar Doris. Men då vill de ju ha henne.. Hon tar världen med storm, är alltid med på noterna oavsett vad matte hittar på. Energin sprutar ur öronen på henne men ändå är hon oftast så himla följsam!

Jag läste någonstans att Doris betyder Gåva och det kan man verkligen kalla henne. Jag lät ju ödet bestämma om jag skulle skaffa hund, och bättre hund kunde jag inte fått tag.

Hon gör mig glad varje dag och det hoppas jag att hon ska fortsätta göra i många långa år framöver!

Våren är här

och med den pälsfällningen. Svarta hundhår håller på att ta över mitt hem!! Jag dammsuger varje dag och fick låna en furminator av grannen, men ändå är det svarta hundhår ÖVERALLT!

Det här är väl den största nackdelen med att ha hund. Jag är ändå glad över att inte ha en schäfer.. Syrrans schäfer fäller ju ur all underull ett par gånger/år och då är det inte roligt. De här små svarta stråna är egentligen ingenting i jämförelse!

Jag börjar känna lite hemlängtan nu när påsken börjar närma sig och med den härliga dagar i slalombacken. Pratade med min syster häromdagen och hemlängtan blev än värre. Men jag får trösta mig med att jag nog mest troligt kommer få besök av käraste syster en helg inom kort! Men hemma är alltid hemma och det hade varit roligt att få åka upp och träffa resten av familjen också.

Och så till sist, familjens fantastiska hundar!

Fina Diva som hunnit bli 10 år!

Lilla odågan, 1 år

Clownen Freja, 5 år.