Att odågan blev 9 månader i söndags. Kan ni förstå, 9 månader? Var tog den lilla söta valpen jag hade hemma vägen? Men visst är det kul att hon börjar bli vuxen och orkar med lite mer än innan.
Idag har vi gått ett spår. Hon har så hög förväntan på spåret och blir alldeles till sig i trasorna när det vankas spårning. Så idag la jag spåret, ca 50-60 m med ett par böjar, sen tog jag ut odågan och gick en 30 minuters promenad. Första biten av prommisen sprang hon och vindade efter ett spår, men sen var det full karriär över stock och sten. Hon älskar verkligen att hoppa omkring i skogen med sina kaninskutt :D
Efter rundan gick vi tillbaka till bilen och vilade en stund för att varva ner. När hon var helt lugn, tog jag ut henne ur bilen. Klädde på sele och gick mot spåret. Hon gjorde ett riktigt bra upptag och spårade fokuserat nästan hela vägen. Mycket lugnare i spåret idag. Hon tappade det ett par gånger men var snabbt tillbaka och sänkte ner näsan. Duktig kicka! Hoppas jag hinner lägga ett spår till innan söndag.
Man glömmer lätt att de bara är bebisar ibland! Bra att ta tag i spåridiotin innan det eskalerar till Spirrestyle! För det är inte kul att bli släpad runt i skogen.. ;) /A
SvaraRadera