Lite seg på uppdateringar, men jag skyller på att det inte händer så mycket i vårt liv just nu.. Vi har hunnit vara hemma en helg för att fira en kär vän på hennes 30-års dag, sen har jag mest ränt hos naprapaten och Doris har fått lite spår och promenader.
Igår ringde Ann-Sofie och frågade om vi ville hänga med och spåra nån dag och OM vi ville! Eftersom båda var lediga i helgen, så bestämde vi oss för att ses i dag redan. Vi möttes vid 10.30 bortanför Bussjöbanan. Jättenära mig, så jag fattar inte hur jag kunnat missa de fantastiska spårmarkerna som finns där?!?
Vi diskuterade lite om Doris spår, och hon tyckte jag skulle utmana henne. Spåret blev 700 meter långt ungefär. 5 föremål och en massa svårigheter fick hon. Jag gjorde cirklar, återgångar, vinklar, snirklade mig fram och fick till en spetsvinkel också. Sen blev det lång liggtid på det också, 1½ timme. Hon fick jobba en hel del, och hon vimsade en hel del.. Men när hon väl är på spåret så spårar hon väldigt målinriktat - en bit :p
Nu ska vi snitsla hela spåret, lägga godis i spåret, spåra med kortare lina och verkligen se till att hon vinner på att hålla sig på spåret. Det ska fortfarande vara ett svårare spår, så hon tvingas fokusera och vi kanske slipper en del springande. Fokus blir alltså på att få henne att hålla sig i spårkärnan ett tag framöver.
Medan spåren fick ligga till sig så vallade vi en uppletanderuta. Ann-Sofies hund fick 6 föremål och han plockade 4. Sen syndade vi lite med Doris, så hon fick också ett par föremål. Och snacka om en överlycklig hund som fick springa lös i skogen och JOBBA! Ögonen tindrade på lilla damen. I början trodde hon nog att det var lite sök på gång för det såg ut som att hon letade efter en figurant.. Men när poletten väl trillade ner så gick det i ett hejdundrande tempo. Alltså den här hundens fart är inte att leka med, det är full gas ut - plocka föremål och full fart in. Det är bara att hoppas på att hon inte springer in i ett träd eller liknande... När vi var klara så skulle vi plocka in föremålen som Ann-Sofies hund inte tagit in. Vi hinner knappt börja innan Doris (som sprang runt lite lös under tiden) springer mot en liten gran, plockar den lilla vanten och kommer i full fart mot mig - överlycklig. Vilken fantastisk liten hund hon ÄR! Och hon var så lycklig över att få jobba igen, älskade lilla hund!
På måndag ska vi in och lasra muskeln igen, för säkerhets skull liksom. Hon är mycket bättre muskulärt, men jag vill att hon ska få lite hjälp att verkligen läka ut det hela. Det är hon värd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar